En tillbakablick
Nu så här i efterhand när jag tittar tillbaka på min mage så kan jag faktiskt sakna den lite.
Känslan av att bära ett liv, ens egna skapelse. Nyfikenheten på vem som låg där inne, hur han såg ut och vem han liknar mest. Alla rörelser och den dagliga hickan framåt slutet.
Dock saknar jag inte den ständiga ryggvärken, svullna fötter, armar och ben som domnade bort på grund av all vätska. Och för att inte tala om smärtan i bäckenet som jag blev riktigt ovän med i slutet av graviditeten(!).
Tänk att det var just DU som låg där inne.
Så overkligt men ändå så självklart, och så värd all smärta!
Du är så så så älskad, om du bara visste.
Du kommer alltid få precis allt du önskar, ingenting ska någonsin saknas. Älskade prins❤
Här nedan från första bilden är jag i vecka 14, 29 och 38.
Tänk vad fantastisk kroppen är egentligen, och vad lyckligt lottad jag är som fått äran att bära på världens finaste lilla liv.
så fin!